HÄNNA.

jag har aldrig kännt den här känslan. jag vill bara gå och lägga mig, gå i ide tills det blir
skolavslutning, tills det blir sommarlov. så jag kan blomma ut, slappna av.
klippa av den sista tråden, det kommer inte gå förrens jag slipper se dig varje dag.

uhhh, det gör ont att andas. kroppen skakar, av kyla, av känslor. det rycker och sliter
i bröstet. det värker i magen. jag orkar ingenting just nu. egentligen borde jag plugga.
men det finns inte ens på världskartan. jag kanske borde vara ute med mina vänner
och ha kul, tänka på något annat för ett tag. men jag orkar inte det heller.
för första gången någonsin känns det som att det vore bättre om jag var död.
för första gången känner jag mig inte värd för någon, jag är en meningslös
tråkig människa. ingen skulle märka om jag försvann, ingen skulle bry sig.
ingen behöver mig.. på riktigt.

jag har så mycket jag vill fråga dig, så mycket jag vill veta, så mycket att säga.
men jag kommer aldrig kunna göra det, jag kommer aldrig få den chansen.
jag känner mig som en deppig unge som är på kanten av vallbybron och är
nära att hoppa. jag kommer inte göra, det modet har jag inte. inte den viljan heller.
det enda jag säger är att det känns så, aldrig att det kommer utföras.
jag borde gå och prata med någon, någon som är profesionell, jag vet. men jag
kommer inte göra det, jag ska klara mig ur det här själv.

helvetes jag. helvetes jag. helvetes jag. helvetes jag. helvetes jag. helvetes jag.
there are days every now and again i pretend i´m okey, but that´s not what gets me.