HÄNNA.

den smyger sig närmare och närmare. och varje gång jag tänker på det får jag tårar i ögonen.
nu är det slut på det här, tiden på bäckbyskolan är över.
i blame my self, varför har man inte tagit bättre vara på tiden, varför har man
lärt känna alla nu i slutet. inte ens i klassen har vi kännt varandra och pratat
med varandra som vi gör nu. jag vet, det är inte slut en. det är en hel dag kvar,
och en kväll imorgon också. men vad gör det? vi är endå på det sista kapitlet.
när jag tänker på alla tokiga grejjer som har hänt i den där skolan kommer jag alltid
få ett leende på läpparna, under de här tre åren har, hur konstigt det än låter, bäckbyskolan
blivit mitt andra hem. så bra som jag trivs på skolan trodde jag aldrig att man skulle kunna!
bäckbyskolan, 9ca, 05-08. 3 år av ren kaos <3